RR 23 - Fest i Ryssland
Datum: Fri, 12 Mar 2004 Ämne: Ryska rövarhistorier 23 - Fest i Ryssland
Från: "Wictoria Majby" namnetihopskrivet@yahoo.se
FEST I RYSSLAND
För en tid sedan surfade jag och min tokroliga kompis Sus in på en hemsida där en rysk organisation som kallar sig International Discussion Club sade sig kunna erbjuda utlänningar möjlighet att resa till Ryssland som internationella varobservatörer. IDC hade upptäkt en skrivning i den ryska vallagen som tillåter enskilda organisationer att utfärda visuminbjudningar till utländska medborgare som vill övervaka ryska val, även om själva accrediteringen för de utländska valobservatörerna måste godkännas av antingen den ryske presidenten, Duman (= det ryska parlamentet), den centrala valkommittén eller ombudsmannen för mänskliga rättigheter.
Halvt på skämt skickade jag och Sus in våra ansökningar, och nu är vi på plats i Moskva som färdigutbildade valövervakare, med varsin accreditering från Ryska Federationens Centrala Valkommitté hängande på kavajen och redo att övervaka omröstningen och rösträkningen i Rysslands presidentval.
Allt annat än en jordsskredsseger för president Putin vore en sensation. President Putins val att – såhär inför ett stundande presidentval - inte gå i debatt med sina motståndare ger en fingervisning om hur säkert han tycker sig sitta på presidentposten. Putins stödparti, Enade Ryssland, har kvalificerad majoritet i Duman, som ju är den institution som ska utgöra en motvikt till presidentens makt i en presidentiell demokrati. En vecka innan presidentvalet godkände Duman president Putins utnämning av Michail Fradkov till ny premiärminister, den post som är nummer två i den ryska politiska beslutshierarkin. 352 dumaledamöter röstade för och 58 röstade emot Fradkov.
En av kandidaterna är Irina Hakamada, f.d. medlem i Högerkrafternas Förbund, som började som en fraktion inom Duman som ville införa en rysk yrkesarmé och sedan blev ett parti. De ryssar som hänger med i det politiska nyhetsflödet minns henne nog från valrörelsen inför valet till Duman 1999. Hon går till val på ett anti-Putin-program som tar sin utgångspunkt i vad president Putin gör fel eller inte har gjort alls. Budskapet i valkampanjen är föga orginellt - Hakamada representerar “vår röst”.
När vi IDC-delegater får träffa Hakamadas pressekreterare, förklarar denna att uppslagen till skrivningarna i det kortfattade partiprogrammet kommer från ett telefonväkteri som pågår fram till valet. Rysk politik har ingenting med välförankrade folkrörelser att göra. Hakamada använder de möjligheter som enligt den ryska konstitutionen ges till den som är presidentkandidat att sprida sitt politiska budskap. När det inte är val är det inte lätt att sprida sitt budskap via media. Efter valet tänker hon vara med och bilda ett nytt parti som ska heta Fria Ryssland – men Hakamada tänker inte bli partiledare.
Vidare berättar pressekreteraren att Hakamada en bit in på valkampanjen föreslog att hon tillsammans med de andra tronpretendenterna gemensamt skulle dra tillbaka sina kandidaturer, som en politisk markering för att visa att det inte finns utrymme för alternativa röster i den ryska politiken. Men Hakamadas pressekreterare medger att bojkottlinjen inte hade varit hållbar.
- Ryssarna går av tradition till valurnorna som till en högtid.
Från: "Wictoria Majby" namnetihopskrivet@yahoo.se
FEST I RYSSLAND
För en tid sedan surfade jag och min tokroliga kompis Sus in på en hemsida där en rysk organisation som kallar sig International Discussion Club sade sig kunna erbjuda utlänningar möjlighet att resa till Ryssland som internationella varobservatörer. IDC hade upptäkt en skrivning i den ryska vallagen som tillåter enskilda organisationer att utfärda visuminbjudningar till utländska medborgare som vill övervaka ryska val, även om själva accrediteringen för de utländska valobservatörerna måste godkännas av antingen den ryske presidenten, Duman (= det ryska parlamentet), den centrala valkommittén eller ombudsmannen för mänskliga rättigheter.
Halvt på skämt skickade jag och Sus in våra ansökningar, och nu är vi på plats i Moskva som färdigutbildade valövervakare, med varsin accreditering från Ryska Federationens Centrala Valkommitté hängande på kavajen och redo att övervaka omröstningen och rösträkningen i Rysslands presidentval.
Allt annat än en jordsskredsseger för president Putin vore en sensation. President Putins val att – såhär inför ett stundande presidentval - inte gå i debatt med sina motståndare ger en fingervisning om hur säkert han tycker sig sitta på presidentposten. Putins stödparti, Enade Ryssland, har kvalificerad majoritet i Duman, som ju är den institution som ska utgöra en motvikt till presidentens makt i en presidentiell demokrati. En vecka innan presidentvalet godkände Duman president Putins utnämning av Michail Fradkov till ny premiärminister, den post som är nummer två i den ryska politiska beslutshierarkin. 352 dumaledamöter röstade för och 58 röstade emot Fradkov.
En av kandidaterna är Irina Hakamada, f.d. medlem i Högerkrafternas Förbund, som började som en fraktion inom Duman som ville införa en rysk yrkesarmé och sedan blev ett parti. De ryssar som hänger med i det politiska nyhetsflödet minns henne nog från valrörelsen inför valet till Duman 1999. Hon går till val på ett anti-Putin-program som tar sin utgångspunkt i vad president Putin gör fel eller inte har gjort alls. Budskapet i valkampanjen är föga orginellt - Hakamada representerar “vår röst”.
När vi IDC-delegater får träffa Hakamadas pressekreterare, förklarar denna att uppslagen till skrivningarna i det kortfattade partiprogrammet kommer från ett telefonväkteri som pågår fram till valet. Rysk politik har ingenting med välförankrade folkrörelser att göra. Hakamada använder de möjligheter som enligt den ryska konstitutionen ges till den som är presidentkandidat att sprida sitt politiska budskap. När det inte är val är det inte lätt att sprida sitt budskap via media. Efter valet tänker hon vara med och bilda ett nytt parti som ska heta Fria Ryssland – men Hakamada tänker inte bli partiledare.
Vidare berättar pressekreteraren att Hakamada en bit in på valkampanjen föreslog att hon tillsammans med de andra tronpretendenterna gemensamt skulle dra tillbaka sina kandidaturer, som en politisk markering för att visa att det inte finns utrymme för alternativa röster i den ryska politiken. Men Hakamadas pressekreterare medger att bojkottlinjen inte hade varit hållbar.
- Ryssarna går av tradition till valurnorna som till en högtid.
RR 24 - Ryska revolutionen drunknade i vodka
Datum: Tue, 16 Mar 2004 Ämne: Ryska rövarhistorier 24 - Ryska revolutionen drunknade i vodka
Från: "Wictoria Majby" namnetihopskrivet@yahoo.se
RYSKA REVOLUTIONEN DRUNKNADE I VODKA
Ruslan är solbränd och vältränad. Enligt hans flickvän är han även bra på att laga mat. Precis som alla ryssar är han full av anekdoter och rövarhistorier.
Ruslan är solbränd och vältränad. Enligt hans flickvän är han även bra på att laga mat. Precis som alla ryssar är han full av anekdoter och rövarhistorier.
En del av hans familjesaga handlar om hur hans morföräldrar diskuterade huruvida de skulle överge hans mamma för att rädda sigsjälva från en pråm som besköts under andra världskriget. När parlamentet besköts under Rysslands födslovåndor 1991 lyssnade han på pansarvagnarnas skottsalvor i realtid och ekot från skottsalvorna som kom från den brittiska TV-kanalen BBC:s nyhetssänding. När han då lutade sig ut genom fönstret såg han hur folk stod och köade för vodka utanför affären. Vodkakön stod inte långt ifrån parlamentet, men ändå utanför kameralinsens vinkel.
Ruslan ansåg att söndagens presidentval skulle bli ett spel för gallerierna och tänkte inte gå och rösta.
- VÅR president har inte uttalat att han sköter landet som en kolshoz, säger Ruslan och visar med ett litet leende att han anspelar på min passion för vitrysk politik och samhällsliv, - men det står helt klart att han förvaltar landet som ett stort arbetsläger.
Ruslan använder ordet "lägerekonomi" för att beskriva Rysslands samhällsekonomi. Alla företag och naturresurser ägs av oligarker, som också bestämmer om företagens lokalisering och lönenivåer. Propiskan (ett dokument som bevisar mantalsskrivningsort) innebär också ett arbetstillstånd, och är ett effektivt sätt att förhindra att den arbetsföra landsortsbefolkningen finner en möjlighet att göra rätt för sig utanför sin hemtrakt.
- Ingen politiker går in på problemet, säger Ruslan. Landsbyggden behöver infrastruktur, vägar för snabba transporter, utbildning och utvecklingsmöjligheter. Det är nästan bara Moskva och St Petersburg som har en fungerande arbetsmarknad och ett fungerande kreditgivningssystem.
- Men de regionala ledarna är rädda om sina privilegier hos statsmakten och kräver därför inte att regionerna ska få möjlighet att utvecklas. De som kan ger sig av från landsbyggden. De som stannar kvar super.
Jag har tidigare i mina ryska rövarhistorier förvånats över att de enorma sociala skillnaderna i Ryssland inte har slitit sönder landet. Den dag då jag anlände till St Petersburg som valobservatör i det ryska presidentvalet var första gången under mina åtta besök i Ryssland som jag har träffat på klasshat. Men det är en egen rövarhistoria. (Se Ryska rövarhistorier 25)
RR 25 - Varför hatar inte ryssarna varandra?
Datum: Tue, 16 Mar 2004 Ämne: Ryska rövarhistorier 25 - Varför hatar inte ryssarna varandra?
Från: "Wictoria Majby" namnetihopskrivet@yahoo.se
Från: "Wictoria Majby" namnetihopskrivet@yahoo.se
VARFÖR HATAR INTE RYSSARNA VARANDRA?
Om jag hade varit liberal skulle jag inte ha sett det som hände som ett uttryck för klasshat, utan som helt vanlig främlingsfientlighet.
IDC:s lokale samordnare i St Petersburg luktade sprit och hade ett plåster över ett sår i tinningen.
- Jag ropade på dig på tågstationen, men du gick bara förbi! hade han fräst åt mig i telefon när jag äntligen hade lyckats nå honom för att fråga om adressen till hotellet.
Otroligt nog hade vi inte fått reda på det i Moskva. Istället hade vi fått telefonnumret till denne man, som visade sig ha ett mycket omväxlande humör.
- Jag ropade på dig på tågstationen, men du gick bara förbi! hade han fräst åt mig i telefon när jag äntligen hade lyckats nå honom för att fråga om adressen till hotellet.
Otroligt nog hade vi inte fått reda på det i Moskva. Istället hade vi fått telefonnumret till denne man, som visade sig ha ett mycket omväxlande humör.
Ibland skällde han på mig för att två holländare i delegationen hade givit sig iväg på egen hand och för att jag hade följt efter dem ut från stationen i tron att de gick tillsammans med den IDC-koordinator som enligt hörsägen från IDC:s grundare och allt-i-allo skulle finnas på perrongen i St Petersburg. Ibland beklagade han sig över allt ansvar för hotellbokning och eskortservice som han hade tagit på sig. Ibland smickade han den kommunfullmäktigekandidat som hade hjälpt mig att hitta IDC i St Petersburg och som hade följt med mig och mitt bagage till mötet med IDC-representanten.
IDC är en av de affärsinriktade NGO:s som det finns många av i Ryssland.
Organisationen har inget kontor och inga medlemmar utan består av grundaren Alexej Ozharovskij, som jag uppfattade som en driven entreprenör och miljöförespråkare. Istället för att organisera lokala IDC-grupper och främja medlemmarnas intressen och personliga utveckling genom att erbjuda utbildning och ge medlemmarna status och ansvar, så har han istället valt att samarbeta med autonoma grupper runt om i Ryssland. Smörjmedlet för de autonoma gruppernas medverkan är pengar.
Organisationen har inget kontor och inga medlemmar utan består av grundaren Alexej Ozharovskij, som jag uppfattade som en driven entreprenör och miljöförespråkare. Istället för att organisera lokala IDC-grupper och främja medlemmarnas intressen och personliga utveckling genom att erbjuda utbildning och ge medlemmarna status och ansvar, så har han istället valt att samarbeta med autonoma grupper runt om i Ryssland. Smörjmedlet för de autonoma gruppernas medverkan är pengar.
Även om jag starkt ogillade IDC-representantens bemötande, så förstår jag hans bryderi över att befinna sig i rollen som delegationsledare. Vi var sannerligen inte någon lätt delegation att leda. Några delegater talade ryska, andra inte. Några delegater var där med ambitionen att tjänstgöra som valövervakare, andra var där som turister.
Mitt väderkorn säger mig att den påstrukne slagskämpen som hade utsetts till IDC:s delegationsledare i St Petersburg tillhör det moderna Rysslands förlorare. Troligtvis är han en av de ryssar som arbetar hårt utan att få någonting tillbaka i form av en dräglig lön, karriär eller social välfard. Den liberala myten om att framgång med automatik kommer till den som är beredd att arbeta hårt är djupt förankrad i folklagren. Få av de ryssar som jag känner drömmer om social rättvisa.
När nu denne looser hade engagerat sig i att sköta de praktiska arrangemangen kring en delegation utländska valövervakares besök i St Petersburg så hade han bara fått otack för det. Och här stod nu en ung kvinna från Sverige som hade klätt ut sig till ryska med framträdande make-up, stövlar upp till låren, fuskpäls och äkta pälsmössa. Irritationsmomentet tilltalade honom dessutom på engelska, trots att hon uppenbarligen även kunde tala begriplig ryska.
När jag tyckte att rummet var dyrt rann det över för honom. Han gormade och slogs och var påväg att slänga ut mitt bagage från hotellet.
Naturligtvis är det otrevligt att inte bli bemött med respekt, men begripligt är det i alla fall. Han måste ha uppfattat mig som en uppnäst överklasstjej, vars ryska medsystrar och bröder upprätthåller det system som gör honom till förlorare. Eller så när han bara en känsla av att systemet är emot honom men utan att veta vad han skulle kunna göra åt det.
Ärligt talat är jag förvånad över att jag tidigare aldrig har träffat på klasshat i Rysslands underklass.
RR 26 - Vem röstar egentligen bakvänt?
Datum: Fri, 19 Mar 2004 Ämne: Ryska rövarhistorier 26 - Vem röstar egentligen bakvänt?
Från: "Wictoria Majby" <namnetihopskrivet@yahoo.se>
Från: "Wictoria Majby" <namnetihopskrivet@yahoo.se>
VEM RÖSTAR EGENTLIGEN BAKVÄNT?
Min vän Misha hade förvandlats från en skogsmulle till en cityslicker. För ett år sedan gick han klädd i gamla tröjor och luktade skog. Idag har han nya, moderiktiga kläder och luktar herrparfym.
Tack vare Misha slapp jag åka hem med oförrättat ärende efter det våldsamma mottagandet av IDC:s representant i St Petersburg. Han berättade om den ABF-skola för unga kommunalpolitiker som startat och det juridiska rådgivningscenter som de unga aktivisterna driver. Jag fick bli en del av den grupp av oberoende valövervakare som de unga kandidaterna och deras valarbetare i valen till stadsdelsfullmäktige hade organiserat.
Jag övervakade omröstningen och rösträkningen i valkrets 244 i stadsdelen Vladimirskaya. Valkommissionen hade börjat sitt arbete i februari och bestod av nio medarbetare som hade rekryterats genom annonser i pressen och genom att vänner och grannar tipsade varandra. De arbetade mycket professionellt och effektivt.
Till de mindre förseelserna räknas att folk - ideligen - måste tillrättavisas för att de fyllde i valsedlarna utanför valbåsen och för att de gick in i valbåsen två och två. Endast ett fall av grövre valfusk kunde misstänkas i vallokalen och det ledde till omedelbar åtgärd. Det gällde ett fall där valkommissionen misstänkte att en grupp ynglingar uppehöll sig utanför vallokalen för att köpa valsedlar, men det stannade vid en misstanke då ingen av valövervakarna hade sett pengar utväxlas och de inblandade förnekade att deras samtal skulle ha handlat om röstköp. Till slut avvisades ynglingarna från platsen av polis.
I den ryska vallag som fastställdes efter sovjetunionens fall slank det med en skrivning om att de politiska partierna har rätt att skicka valövervakare till vallokalerna. Vi var sammanlagt sju valobservatörer i vallokalen.
I Ryssland förekommer ingen poströstning. Istället kan man beställa hemkörning av valurnan. Valkommissionen hade tre representanter och valövervakarna var fyra personer i den delegation som jag följde med runt i de bohemiska kvarter som Dostojevskij beskriver i romanen Brott och straff. Jag fascinerades över att valkommissionen hittade rätt bland onumrerade gränder och trappuppgångar. Somliga bodde i slott, andra bodde i koja. Vid ett tillfälle stod hela valkommissionen intryckt i en enrumslägenhet med unken sjukhuslukt. Vid ett annat tillfälle fick vi avböja en inbjudan till ett uppdukat tekalas. Efter åtta timmar hade vi samlat in 27 röster från åldriga babusjkor (= en rysk gumma). Allihop var mellan 80 och 90 bast. Den ryska demografin visar att endast ett fåtal ryska män har nått över 70. Krig och alkoholism lär vara orsaken.
Ryssarna stoppar inte valsedlarna i ett kuvert som de sedan under valkommissionens vakande öga lägger i den urna som valet gäller. Istället går proceduren i omvänd ordning. Först bockas de röstande av i röstlängden och kvitterar ut sina röstsedlar, en för presidentvalet och en för valet till stadsdelsfullmäktige. Sedan går de in i valbåset och därefter lägger de rösterna i valurnan som står mitt på golvet, inom synhåll för alla men utan kontrollant bredvid.
Det var tur för oss valobservatörer att ingen av de röstande hade fått för sig att ta med sig sina röstsedlar hem eller smussla ned några extra valsedlar i valurnan. Rösträkningen varade i all fall fram till långt in på natten.
Jag avslutade min 15 timmars tjänstgöringsdag på en nattklubb tillsammans med två ryska absolutister. Om jag kan frigöra tillräckligt mycket tid och pengar i slutet av juni kommer vi att ses igen. Valet till stadsdelsfullmäktige måste nämligen göras om i den valkrets där jag var valobservatör eftersom att mer än hälften av de röstande röstade emot alla kandidater.
- Folk har dålig kännedom om vad stadsdelsfullmäktige beslutar över och känner inte till de olika kandidaterna. Dessutom är de flesta övertygade om att politiker inte gör annat än skor sig själva på allmänna medel, löd en av de bortröstade lokalpolitikernas analys.
- Det skriftliga valmaterialet var ju också magert, anmärkte jag. Förutom kandidaternas CV stod det ju bara att skattebetalarnas pengar måste förvaltas effektivt och att det är viktigt att rösta FÖR en kandidat och inte välja alternativet ”mot alla”.
- Så är det, svarade den unge politikern med ett litet ironiskt leende. Stadsdelsfullmäktige beslutar i stort sett bara över tekniska detaljer som byggnadslov och renhållning av gatorna. Pengarna till budgeten kommer från fastighetsskatten och de som kan smiter från att betala skatten. Dessutom försvinner nog en hel del i Skattemyndighetens ineffektiva administration, tillade han.
